nathalieiusa.blogg.se

Igår precis innan jag skulle somna så börja jag som vanligt tänka på livet, och man har ju varit inne mycket på hur man saknar lite saker hemma och speciellt personer. Men igår så tänkte jag verkligen hur mycket jag kommer sakna mina värdbarn här, visst man har tänkt på det förut och vetat om att det kommer bli jobbigt osv men har aldrig tänkt på det så djupt som jag gjorde igår. Och jag fick bokstavligen panik när jag tänkte på det. Nu ser jag dom varje dag, umgås med dom varje dag, "bråkar" med dom lite varje dag, asgarvar med dom varje dag men sen då? Hur långt kommer det ta tills jag ser dem efter jag åkt hem? Hur gamla kommer dom vara? Dom kommer ha växt, dom kommer ha utvecklats och det kommer man inte få se hela tiden, varje dag.. Hade det inte funnits socialt nätverk m. skype osv vet jag inte hur jag hade klarat det. Kommer defenetivt spamma dem på skype, snapchat och instragram o hela faderullan. Men asså man måste verkligen ha ett carpe diem-tänk och uppskatta sånt varje dag. Dom är ju nästan som systrar till mig nu, finns inte ord för hur mycket jag älskar dem. Fina fina värdbarn.